Rapport från Kongressen

Ett socialistiskt svar på klimathotet var en av frågorna i centrum på Rättvisepartiet Socialisternas kongress som ägde rum den 30 oktober till 1 november, i en skola i Stockholmsförorten Rågsved. Kongressen visade upp en imponerade bredd i rapporter om kris och kamp i Sverige och världen, och kampandan var på topp.

– Vi har stora uppgifter att diskutera på kongressen. Valet 2010, avtalsåret – som kan bryta stiltjen i klasskampen och ingripandet vid klimattoppmötet i Köpenhamn, sa Elin Gauffin, som öppnade kongressen.

Drygt 100 personer från olika delar av landet deltog under helgen. För första gången diskuterades och antogs resolutioner om klimatet respektive hbt-frågan. Resolutioner antogs också om den politiska situationen och krisen i Sverige, partibygge & medlemsvärvning, samt om valet 2010.

Kongressen fick internationella besök av Clare Doyle från CWI:s internationella sekretariat samt kamrater från Island och Belgien.

Under kongressen noterades det att socialdemokraternas kongress hölls samtidigt. Medan S-kongressen fortsatte att anpassa politiken till högeralliansen, t ex i skolpolitiken, handlade RS kongress om hur kris och högerpolitik slår mot arbetarfamiljerna och om behovet av kamp.

På fredagen, den första kongressdagen, började diskussionerna om världssituationen.

– Det finns nu över en miljard hungrande i världen, samtidigt som bankerna på nytt slår rekord i bonusar och aktieuppgångar. Att bromsa krisen har krävt de största räddningpaketen i historien, något som är omöjligt att upprätthålla.Vad media än säger så är krisen långt ifrån över, sa Per Åke Westerlund, RS ordförande, som inledde diskussionen om globala perspektiv.

I den följande diskussionen hölls många bra inlägg om bland annat Pakistan, krisen i Baltikum och masskampen i Iran. Hälsningar framfördes också från CWI-kamrater i Asien och Brasilien. Positivt var att majoriteten av inläggen framfördes av kvinnliga kamrater.

Dagen fortsatte med olika gruppdiskussioner, till exempel om RS kommunfullmäktigearbete, ungdomskampanjer och läget på arbetsplatserna inför avtalsrörelsen.

På eftermiddagen diskuterades RS och hbt-kampen. Lina Westerlund inledde och berättade bland annat om bildandet av hbt-socialisterna, som är ett stort steg framåt för RS hbt-arbete.

Dagen avslutades med ett stormöte om klimatkrisen. Arne Johansson underströk allvaret i klimathotet och pekade på att bara en demokratisk planering kan klara den omställning som behövs. Diskussionen handlade om det socialistiska alternativet samt den viktiga uppgift vi har att ingripa vid klimattoppmötet i Köpenhamn, där målet är att etablera CWI i Danmark.

Kongressens andra dag började med en diskussion om resolutionen Svenska perspektiv – förbered för klasskamp.

– Riksbanken räknar nu med stabil tillväxt, men tror samtidigt att 160 000 fler är arbetslösa år 2011 än 2007, sa Per Olsson som inledde diskussionen.han beskrev även det motsägelsefulla stämningsläget just nu, med få rejäla protester och lite kamp, men en växande ilska underifrån.

Under diskussionen hölls inlägg om ungdomsarbetslösheten, där RS tillsammans med Elevkampanjen kommer att sprida den kampanj som redan inletts, Unga kräver jobb och grön framtid. Andra talare analyserade fackledningens och socialdemokratins historiska kris. Ett exempel var LO Norrbottens ”jobbmarsch” som samlade färre än 30 deltagare.

Flera inlägg tog den kamp som finns – protesterna mot nedskärningar i Göteborgs förorter, sopstrejken i Stockholm och strejken på Lagena i Haninge, vårdprotesterna i Västernorrland och kampen mot förslaget att ta bort helgtillägget för omsorgsanställda i Luleå kommun. De skarpa motsättningarna inför avtalsrörelsen, både i privat och offentlig sektor, togs upp av flera fackligt aktiva.

På denna punkt framfördes även en hälsning från Göran Kärrman, Socialistiska Partiet. Andra hälsningar under kongressen gjordes av Assefa Fenthaun från Ethiopian Refugee Association och Luis Cerna från Foro Latinamericano.

Dagen fortsatte med diskussioner om partibygget, valet 2010 och partiets ekonomi. I partibygget rapporterades om ökningar i både medlemstal och och antalet partiföreningar. T ex påpekades att detta var den första RS-kongressen med inlägg av kamrater från Uddevalla. Rapporter och inlägg hölls också från bland annat Sundsvall, Skåne, Eskilstuna och Jämtland, förutom RS-orter som Umeå, Luleå, Stockholm, Haninge och Göteborg. Målet som antogs är att öka medlemstalet med 100 till valet i september 2010. I ekonomidiskussionen antogs förslag om en drive för höjda avgifter och för att få fler prenumeranter att ta stödautogiro.

Lördagens sista punkt var kongressinsamlingen, som nådde 82 500 kronor. Ytterligare bidrag via plusgiro kan tillkomma.

På söndagen gavs en CWI-rapport av Clare Doyle, från CWI:s internationella sekretariat. Många exempel gavs på det enorma arbete och de uppoffringar som våra kamrater genomför runt om i världen. Hon berättade om nya steg framåt för CWI i bland annat Quebec, Malaysia och Brasilien. Hon rapporterade också om den stora studentrörelse med massdemonstrationer och ockupationer som just nu pågår i Österrike.

Kongressen gav viktiga redskap och inspiration för vårat fortsatta arbete. Under kongressen visades styrkan i vårt parti, med många unga kamrater som bidrog i diskussionerna och även allt fler kvinnliga kamrater. Valet till ny partistyrelse medförde att könsfördelningen bättrades på, och återigen var det även många unga medlemmar som blev invalda och tog nya steg framåt.

Direkt efter kongressen drar vi igång RS oc Offensivs årliga prenumerantkampanj. Målet från nu till 5 januari är att värva 300 nya autogiroprenumerationer och 100 niomånadersprenumerationer. Nu börjar också mobiliseringen till klimattoppmötet i Köpenhamn på allvar.

Johanna Evans

Åk på RS Kongress

Rättvisepartiet Socialisternas Kongress

Klimatet, världsekonomin, klasskampen i Sverige, valet nästa år – Rättvisepartiet Socialisternas kongress handlar om att ge socialistiska svar på de viktigaste frågorna idag.

– Ett socialistiskt parti måste ha analys och argument, men också försöka ge en väg framåt för kampen. En viktig fråga just nu är förstås att visa att kapitalismens kris långt ifrån är över, som vissa politiker försöker påstå, sä­ger Per-Åke Westerlund, RS ordförande.

Kongressdeltagare från hela landet kommer att rapportera från strejker, vård- och skolprotester, kamp för asylrätten, mot bostadsutförsäljningen m m. RS partibygge, med ett antal nya partiföreningar hittills i år och fler i sikte, är ett annat tema.
Kongressen äger rum i Stockholm och börjar på fredag morgon den 30 oktober och avslutas på söndagen den 1 november.

• Beställ kongressmaterialen – fem dokument.
• Anmäl dig till kongressen – kontakta Uddevallas lokala partiförening eller ring 08-605 94 03 e-posta till rs@socialister­na.org
• Ge ett bidrag i kongress-insamlingen till RS och CWI. PlusGiro 87 96 49-2.

10 år sedan mordet på Björn Söderberg

10 år har gått sedan mordet på fackföreningsmannen och syndikalisten Björn Söderberg. Polismorden i Malexander och bilbomben mot journalistparet i Nacka var två andra nazistiska våldsdåd under 1999. Idag ser vi återigen en upptrappad aktivitet och våldsdåd från nazisterna, men vad är orsaken? Denna artikel vill hedra minnet av Björn Söderberg genom att se på 90-talet och vad som behövs idag i kampen mot nazism.

”Aldrig sedan andra världskriget har landets nynazister visat ett självförtroende som nu. Nivån och omfattningen är unik i jämförelse med befolkningsantalet” skrev brittiska The Independent den 10 juni 1996, om nazismens ökade aktivitet och våld i Sverige.
Vi minns 90-talets nazistiska uppsving med våld, bränder mot flyktinganläggningar, dödslistor och mord. Åren 1990/91 genomfördes 50 mordbränder och överfall med nazistisk anknytning. Bara under 1995 begicks åtta mord med nazistisk koppling.

Men 1999 tvingades till och med etablissemanget att reagerade. Nazister hade  slagit till mot ordningsmakten genom polismorden i Malexander och attackerat pressen genom bombdådet mot journalistparet i Nacka
Anledningen till mordet på Björn Söderberg var att han avslöjat nazisten Robert Vesterlund (svensk ledande nazist som idag driver den nazistiska hemsidan info14) på sin arbetsplats, efter att denne fått ett fackligt förtroendeupprag. Efter avslöjandet uteslöts Vesterlund ur Handels.
”I efterhand kan man sörja att avslöjandet inte gav större uppmärksamhet när det ursprungligen publicerades. Då hade hotbilden mot Björn varit tydligare för fler, delats av fler”, skriver Arbetaren i en av sina hedrande artiklar om Björn Söderberg.
Kanske hade SÄPO, som hade span på nazisten Hampus Hellekant, förstått vad han gjorde tillsammans med två andra nazister i Sätra kl.20.35 den 12 oktober, då de alla saknade anknytning till adresserna i området. Mindre än en halvtimma efter att ha avslutat den dagens spaning på Hellekant, når larmet polisen.
Söderberg hade skjutits i armen, benet, bålen och huvudet. Strax utanför dörrposten till sitt hem blev han liggande efter att ha jagat iväg nazisterna som hemsökt honom.

Så småningom dömdes Hampus Hellekant och Björn Lindberg Hernlund till elva års fängelse vardera för mordet. Jimmy Nicklasson fälldes bl a för skyddande av brottsling och grovt vapenbrott till tre års fängelse.
Mordet den 12 oktober 1999 skapade en kraftig motreaktion bland arbetare och ungdomar. Fackföreningarna samlade på Syndikalisternas initiativ uppåt 45 000 i gemensamma manifestationer runt om i landet efter mordet, för att visa sin avsky mot nazismen. Det blev obekvämt att vara nazist, elever med nazistsympatier började ifrågasättas i skolorna och de stora tidningarna avslöjade nazistledare med namn och bild.
Nazismen trycktes tillbaka och det skulle dröja ett par år innan de kunde  visa sig i dagsljuset.

Dagens upptrappade nazistiska aktivitet och våld måste ses mot bakgrund av högerpolitiken med nyfat- tigdom, bostadsbrist, nedskärningar, eftersläpande löner och år av en brutaliserad flyktingpolitik från såväl Socialdemokrater som Moderater.
Det ökade nazistvåldet kan inte belysas utan att gå in på högerpolitikens effekter, Sverigedemokraternas valframgångar och hur vanligt folk drabbas.
Tydliga paralleller kan idag dras med situationen på 90-talet. Lågkonjunktur, högerpolitik, rasistparti på väg in i riksdagen och ett ökat nazistiskt våld.
Hotet från nazister ska aldrig överdrivas, men trots deras idag isolerade och splittrade rörelse så har de på nytt tagit steget ut i dagsljuset och utgör om än inget politiskt hot, så tyvärr ett direkt dödligt hot mot enskilda individer.

I mars 2009 släppte den antirasistiska tidskriften Expo en undersökning som visade att Rättvisepartiet Socialisterna vid 11 de tillfällen senaste 18 månaderna hade attackerats av nazister. Allvarligaste attacken var mot en av RS förtroendevalda fullmäktigeledamöter i Haninge. Mattias Bernhardsson blev i närheten till sitt hem utsatt för ett mordförsök, av tre maskerade män utrustade med kniv och knogjärn.
De som menar att nazism är en åsikt, att vi har yttrandefrihet och att nazisterna har lika stor rätt till samlingar och demonstrationer som alla andra bör analysera nazismen historiskt såväl som vad rörelsen står för idag.

Nazism är ingen åsikt utan en våldsideologi som inte bara vill krossa all demokratisk organisering utan också bli kvitt dem som inte tycker som nazisterna själva. Deras aktiviteter är direkt kopplade till hot och förberedelser till våldsaktioner.
Svenska motståndsrörelsen (smr), som idag är Sveriges mest våldsbenägna nazistiska organisation skriver på sin hemsida, patriot.nu, den 25 september 2009:
”Aktivister i motståndsrörelsen döms till fängelse när de försvarar sig”. Men samtidigt betonar de att smr:s linje är: ”Slå först och med full kraft”. Organisationens numera högste ledare Magnus Söderman uppmanar till och med till mord.

Kampen mot nazism måste föras på alla plan och fackföreningarna borde spela den ledande rollen, liksom de borde vara den ledande faktorn i kampen mot nedskärningar och i kampen mot varslen.
Men på samma sätt som Wanja Lundby-Wedin inte än, med tre år av högerpolitik, på allvar utlyst någon protestdag mot regeringen, har hon heller inte utlyst någon protestdag eller tagit några initiativ i kampen mot rasism och nazism.
Rättvisepartiet Socialisterna kräv de direkt efter mordet på Björn Söderberg att LO och TCO tillsammans med Syndikalisterna skulle utlysa en politisk strejk mot det nazistiska våldet.
Dessa initiativ kommer underifrån, likt Septemberalliansen som till skillnad från LO-toppen demonstrerat tre år i rad mot högerpolitiken.
Just avsaknaden av verklig kamp från fackföreningarna, på grund av fackledningarnas roll, är de antirasistiska mobiliseringarna inte större än vad vi idag ser.
Den antirasistiska rörelse som Rättvisepartiet Socialisterna förespråkar kommer inte bara vara en rörelse som demonstrerar mot nazisternas marscher och blockerar dessa, utan kommer vara en del av en rörelse som också demonstrerar för jobben och en upprustning av välfärden, en del av en rörelse för en klimatomställning av produktion och transporter, för att säkra miljön och vårt klimat.

Nazisterna är arbetarnas största fiende i fråga om jämlikhet, arbetsvillkor, kollektivt höjda löner och facklig organisering. Historien visar att de genom våld är beredda på slå ned dessa typer av förbättringar och   krossa all typ av arbetarnas demokratiska organisering.
På 10 årsdagen av mordet på en man ur de fackliga leden är det viktigt att lyfta fram fackföreningarnas roll i kampen. Byggnads skriver i sin policy mot rasism och högerextremism: ”Det är av central betydelse att denna kamp åter blir en fråga för hela samhället och inte minst för fackföreningsrörelsen.”

Offensivs redaktion

Nazistorganisationer idag ▼
■ Info14, huvudarrangörer till Salemmarschen. Namnet på lokalorganisationerna är ”fria nationalister”. Führer är Robert Vesterlund, som avslöjades av Björn Söderberg och figurerade i utredningen, men kunde aldrig knytas till mordet.
■ Svenska motståndsrörelsen, den idag mest våldsbenägna nazistiska organisationen. I somras dömdes Jimmy Andersson till 8 månader, Patrik Dyrsch 1 år, Per Gardesten 1 år, Johan Lindblom 8 månader samt Jesper Olsson 1 år och 1 månad för att bland annat ha misshandlat och attackerat RS-medlemmar hösten 2008 och januari 2009.
■ Nationaldemokraterna, den nazistiska delen från Sverigedemokraternas splittring 2001, har kommunala mandat i Södertälje. Samarbetar med Info14.
■ Folkfronten är det nya namnet på Nationalsocialistisk Front (nsf). Från att ha varit de tydligaste nazisterna, som marscherat med uniform och hållt hyllningsmiddagar till Hitlers ära, har man nu valt att inte kalla sig nazister. De vill fortfarande införa diktatur.

RS Piteå uppmanar demonstrera i Umeå

$

Luleå: ”Rädda helgtillägget”

Den 10 september samlades drygt 60 personer utanför Strand Galleria i Luleå för att sedan demonstrera mot stadshuset under parollen ”Rädda helgtillägget”. Som Offensiv tidigare rapporterat om hotas helgtillägget för vårdanställda i Luleå kommun. Detta har mötts av ilska från de anställda. Demonstrationen den 10 september ställde politikerna till svars.

Utanför Strand talade bland andra undersköterskan David Hedberg, en av arrangörerna och medlem i Rättvisepartiet Socialisterna. En av demonstranterna var Anne-Maj Ekman som jobbar på Midskogens äldreboende:

– Det är svagt gjort av sossarna, de borde börja med att sänka lönerna högst upp. Under demonstrationen ropades talkörer som ”Vad vill vi ha? Lönen kvar!” och ”Sänka lönen det var droppen – har ni ingen skam i kroppen?”

Väl framme vid stadshuset fortsatte talkörerna i väntan på kommunalrådet Karl Petersen (S). Solveig Nilsson, som jobbar på Midskogens äldreboende, tycker nedskärningarna inte är arbetarpolitik.

– Nedskärningarna drabbar de boende hårdast och det är mindre bemanning på helgerna. Men vi tänker fortsätta att kämpa. När Karl Petersen dök upp blev han överöst med frågor om nedskärningarna. På en av frågorna svarade han att slopat helgtillägg för vissa kommer att innebära en lönehöjning.

Demonstranterna svarade med att skrattande bua ut Petersen. Efter fyra minuter sa Petersen att han inte har mer tid. En upprörd kvinna ropade då åt Petersen och frågade om han inte skulle sänka sin egen lön istället. 100-tals namn har samlats in för att rädda helgtillägget och namninsamlingen kommer att fortsätta. Nästa förhandling äger rum den 25 september och kampen kommer att fortsätta tills politikerna backar. Emma Lugnet

Reinfeldts paket: För lite – för sent

Regeringens nya stödpaket till kommuner och landsting är långt ifrån tillräckligt. Det tillfälliga stödet på totalt tio miljarder kronor till kommuner och landsting 2010 räddar inga 13 000 jobb som regeringen påstod i måndags.

Stödpaket handlar mer om att försöka rädda högerralliansen undan en valförlust 2010. De tio miljarderna, sju till kommunerna och tre till landstingen, ”är pengar för att säkerställa att kommunerna inte behöver panikbromsa och säga upp”, sa statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i samband med att regeringen presenterade sitt paket den 7 september.

Dagen efter Reinfeldts utfästelse kom besked om att mellan 450 och 500 personer förlorar sina jobb på Länssjukhuset i Sundsvall och Härnösand. Samma dag rapporterade Piteå-Tidningen att: ”17 tjänster försvinner när socialtjänsten i Piteå tvingas spara. Mest drabbas Norrgården i Norrfjärden där elva vårdplatser inom äldreomsorgen tas bort liksom åtta heltidstjänster.” I slutet av augusti i år varnade Lärarförbundet för en lärarminskning utan motstycke.

Mot den bakgrunden räcker inte sju miljarder kronor extra till kommunerna långt. Inte ens om alla extra miljarder gick till skolan skulle det räcka som kompensation. ”Omräknat till lärartjänster skulle regeringens satsning innebära motsvarande cirka 7 700 lärare i skolan. Det kan jämföras med att antalet lediga lärarjobb som utannonserades under årets första fem månader minskade med omkring 13 000”, skrev Lärarförbundet i en kommentar till regeringspaketet. ”Landstingen sparar två miljarder kronor i år och betydligt mer nästa år”, enligt en debattartikel i SKL:s tidning Dagens Samhälle den 3 september.

Regeringens tre miljarder kronor extra till landstingen är för lite för sent. Den ”panikbromsning” som Reinfeldt varnade för inleddes redan i fjol. Nu rullar verksamheten bakåt och nedskärningspaketen avlöser varandra. Krisen och den snabbt stigande arbetslösheten innebär att kommunerna och landstingens skatteinkomster blir minst 40 miljarder kronor mindre 2010 än de räknade med i juni förra året. ”Skatteunderlagstillväxten är historiskt svag”, menar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) på sin byråkrat­svenska.

Resultatet är snabbt växande underskott i kommuner och landsting och de kärva tiderna kommer att bestå och till och med förvärras. ”För åren 2011 och 2012 ser situationen ännu mer bekymmersam ut med stora underskott. Det beror dels på minskade statsbidrag dels på de ackumulerade effekterna av en svag skatteunderlagsutveckling. Kommunerna kommer dessa år tvingas fortsätta vidta kraftiga åtgärder för att klara ekonomin.” ((SKL om kommunernas och landstingens ekonomi – maj 2009). Och regeringens stödpaket är bara en tillfällig och liten inkomstförstärkning. Om det vittnar en rad kommunpolitiker.

I exempelvis Malmö blir det inga mer pengar till förskola och äldreomsorg 2010. – Tvärtom. Vi har ju beslutat om ett sparbeting på en procent både i år och nästa år. Det ligger fast, säger kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu (S) till Sydsvenskan den 8 september. I Uppsala kommun, som skär hårt i verksamheten i år, ska de extra pengarna –144 miljoner kronor – inte ens gå till verksamheten utan ”i första hand användas för att förstärka kommunens ekonomiska resultat”, enligt vad kommunalrådet Karolina Hilding (FP) uppgav för Radio Uppland i tisdags.

I Dalarnas landsting, som ska spara 600 miljoner kronor och minska antalet tjänster med 600 under kommande tre åren, kommer regeringens extra pengar inte att innebära ”någon förändring av den besparingsplan som beslutats”, säger landstingsrådet Ingalill Persson (S) till Dala-Demokraten den 8 september. Botkyrka kommun beräknar att tappa 250 miljoner kronor nästa år i skatteintäkter på grund av ökad arbetslöshet. Samtidigt ökar socialbidragskostnaderna med 15 procent 2010.

– Då betyder regeringens extrapengar, som för Botkyrkas del skulle landa på omkring 40 miljoner kronor, väldigt lite, sa Katarina Berggren, kommunstyrelsens ordförande (S), till radions Ekot i måndags. Så ser det ut i kommun efter kommun, i landsting efter landsting. Regeringspaketet är inte oväntat med tanke på att det snart är val. Men ingen ska tro att nedskärningspolitikerna helt plötsligt blivit välfärdens försvarare.

Det regeringen spenderar idag på att försöka mildra krisens verkningar betyder nya nedskärningar imorgon. Bara en beslutsam kamp för jobb och verkliga satsningar på skola, vård och omsorg kan stoppa nedskärningarna och tvinga politikerna att dra tillbaka varsel och personal- inskränkningar i form av tysta varsel (pensionsavgångar som aldrig ersätts, vikarier som inte längre får jobb o s v).

Det krävs inget mindre än kommunala uppror och masskampanjer för att få till stånd en politisk kursändring. Inte minst fackföreningarna måste ta striden nu. Och om den fackliga ledningen på central (och ofta även lokal) nivå inte är beredd att ta den nödvändiga fajten måste nätverk och andra gräsrotsinitiativ tas som kan samla anställda med brukare, anhöriga, elever, föräldrar och så vidare.

Rättvisepartiet Socialisterna vill på alla sätt stödja bygget av sådana proteströrelser och därmed bidra till att lägga de första grundstenarna till ett nytt socialistiskt arbetarparti och en ny kämpande arbetarrörelse.

Per Olsson

Protester mot bärplockarslaveriet

17 timmar arbete per dag, lön: 14 000 kr i skuld!

– Vi kräver minst 80 procent tillbaka av de pengar vi betalt för att resa till Sverige. Och att vi gemensamt och snarast möjligt får resa tillbaka hem till Thailand, säger Chartchai från Bangkok när jag träffar honom utanför hans tillfälliga hem i en gammal nedlagd sporthall i Luleå.

Över 200 av 7 000 thailändska bär-plockare i Sverige har sedan i söndags samlats i Luleå i en desperat protest mot den omänskliga situation de befinner sig i. Med löften om att kunna tjäna stora pengar på bärplockning i Sverige har många av dem lånat 50 000-100 000 baht (10 000-21 000 kronor) av thailändska bemanningsföretag som tagit dem hit.
– Jag misstänker att företagen har svenska ägare, säger Chitrawan Sandberg, ordförande i Thailändska före ningen i Norrbotten.

Under många år har bärplockarna utnyttjas av företagen till slavlöner, men i år, när bärtillgången varit dålig, har situationen blivit ohållbar. Många av plockarna är fortfarande skyldiga lika mycket som när de kom hit, trots att de jobbar mellan 15 och 20 timmar per dygn. De får betala dyrt för uppehälle, bilar och mat, trots att de kör omkring i gamla skrothögar och bor i nedlagda skolor och liknande.
När Thailands arbetsmarknadsminister Phaithoon Keawthong skulle besöka Luleå för att träffa bäruppköparna (!) tog några hundra plockare en sista chans för att ta sig dit och kräva handling från regeringen.
– Den thailändska regeringen måste se vår situation. Det är svenskar som hjälpt oss med mat, boende o s v. Den thailändska regeringen gör ingenting. Arbetsmarknadsministern säger att han har besökt arbetslägren, men det stämmer inte. Vi misstänker att de thailändska bemanningsföretagen betalar regeringen under bordet, säger Chartchai.

Efter mötet vågar många av plockarna inte återvända till bäruppköparna av rädsla för repressalier och Luleå kommun har därför tvingats lö sa boende etc med hjälp av sin krisorganisation.
Bäruppköparna slår ifrån sig och lägger skulden på arbetarna:
– Det är helt klart ett problem att det i år har kommit hit bärplockare helt utan tidigare erfarenhet, sade t ex Ivan Harnesk från Svenska bärentre prenörers intresseförening.
Värst är kanske att arbeta för att hamna i skuld. En del av bärplockar na har pantsatt sina hus för att kom ma hit och nu kan de inte betala till- baka skulden. Villkoren för lånen är vidriga, med en ränta på fem eller tio procent – per månad!
Rättvisepartiet Socialisterna stödjer bärplockarnas kamp fullt ut. Den thailändska regeringen måste tvingas att garantera hemresa, en rimlig lön och skuldfrihet till bärplockarna. Svenska fackföreningar måste organisera solidaritetsaktioner för de thailändska arbetarna, inklusive en diskussion om att sätta bäruppköpare i blockad.
Jonas Brännberg

Lärarminskning utan motstycke

Björklunds ”disciplin” ger större klasser

I höst kommer krisen på allvar till skolan:
• 1 500 lärare runt om i landet har varslats om avsked. Samtidigt har antalet lediga lärarjobb minskat från 21 700 till 9 700 på ett år.
Men för skolminister Jan Björklund är elitklasser för de duktiga och avstängning för de stökiga det viktigaste.

200 lärarjobb har försvunnit i Göteborg inför hösten. ”Lärarminskning utan motstycke”, Sveriges Radio Göteborg. Gunnared, Lärjedalen, Biskopsgråden och Backa kommer att drabbas hårdast av större arbetsbelastning för lärarna och större grupper, sa Eva Holmén, ordförande i Lärarförbundet i Göteborg.
I Stockholm genomförs nedskärningar i ett 30-tal kommunala skolor.  I Hjulsta- och Hyllingskolan är underskottet hela 7,3 miljoner, men även t ex Högalidsskolan och Furängens skola ligger mer än 4 miljoner kronor back.
Redan i våras demonstrerade lärare i många kommuner mot de stora nedskärningarna, t ex i Luleå, Eskilstuna och Sundsvall.
– Låt inte barnen betala krisen, uppmanar nu Lärarförbundet i en kampanj inför regeringens nya budget i september.
För Elevkampanjen är skolnedskärningarna en huvudfråga.

Men för utbildningsminister Jan Björklund gäller andra prioriteringar. Han har länge hävdat att Sveriges skolor är inne i sin allvarligaste kris någonsin. Med hänvisning till olika undersökningar skulle Sverige ha mest skolk, flest sena ankomster, störst skadegörelse och det grövsta och det mest kränkande språkbruket. Björklund fick för ett år sedan backa från detta efter en granskning från Sveriges Ra dio.
Självklart har större elevgrupper, minskad personaltäthet och kraftig minskning av elevvården haft kon- sekvenser för skolan. Detta har bidra git till en orolig miljö både för elever och lärare, och därmed även haft en effekt på resultaten.
Enligt skolverkets preliminära siffror för läsåret 2008/09 är andelen som saknar behörighet till gymnasiet 11,2 procent, det vill säga oförändrad sedan året innan. Men på en 11-årsperiod har antalet elever som går ut 9:an med ej godkända betyg i matte, engelska eller svenska ökat från 8,6 procent.
På 1990- talet fick elever och lärare betala ett högt pris till följd av krisen. Inom skolan försvann var femte heltidslärartjänst. Mellan 1993 och 2000 minskades elevvårdskostnaderna med en fjärdedel. Sjukskrivningar bland lärare tredubblades nästan under 1990-talets andra hälft. Att antalet unga personer med svår ång est och oro har tredubblats sedan 1989 är bara en konsekvens av den politik som genomfördes under 1990-talet.

Hur vill då regeringen i skolfrågan, med Björklund i spetsen, skapa en tryggare miljö, med mer ordning och reda och bättre kunskap?
Ja, samtidigt som ”stökiga” elever stängs av ska ”duktiga” elever enligt Björklund få göra antagningsprov för att gå i elitklasser inom teoretiska ämnen som matte och naturkunskap.
Ordningsfrågan är dock viktig för Björklund och detta visas i förslaget till ny skollag som presenterades i början av sommaren.
Lärares och rektorers allmänna befogenheter ska förtydligas. Dessutom ska en trappa av sanktioner med fler disciplinära åtgärder införas för elever som stör andra elevers trygghet och studiero, enligt Björklunds pressmeddelande den 15 juni.
”Försittning”, skriftlig varning äv en i grundskolan, samt tillfällig avstängning även i grundskolan är de åtgärder som ska lösa de problem som uppstått som en effekt av 1990-talets nedskärningspolitik.

Hur ser skolan ut egentligen då kommunerna beräknas ha ett skattebortfall på 40 miljarder kronor för 2009?
Redan nu sparar 2 av 3 kommuner in på skolan och i våras varslades 1 500 lärare och båda lärarfacken spår ytterligare varsel i höst. Är svaret att elever som stör kan bli av med mobiltelefonen, att elever som stör än mer kan bli avstängda upp till en vecka? Har den bakomvarande orsaken med en skola som ännu inte återhämtat sig från 1990-talets nedskär- ningar förändrats då eleven får tillba ka sin mobiltelefon eller återkommer efter en veckas avstängning?
För det första borde inte eleverna straffas för politikers nedskärningar, och för det andra är bestraffning ingen pedagogik som eleverna lär sig av.

Det som behövs är mer resurser till skolan, ökad lärartäthet, mindre klasser och en utbyggnad av elevvården.
I Folkpartiets lagförslag finns också något som heter stärkta rättigheter där eleverna ska ha tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator inom elevhälsan. Eleverna ska också ha tillgång till studie- och yrkesvägledning. Vidare säger man att elever också ska ha tillgång till skolbibliotek, vilket låter jättebra, men rimmar illa med tanke på att regeringen i dagsläget inte är beredd att skjuta till en en da krona till skolan.
Regeringens 7 miljarder kronor som nästa år fördelas mellan kommu ner och landsting är alldeles för lite och alldeles för sent.
Kunskap, valfrihet och trygghet är för övrigt Björklunds slogan för den nya skollagen. Här är också gamla betygskalan tillbaka, A till F och – om det vill sig riktigt illa. Man kan ju fråga sig om ökad kunskap kommer från vilken betygskala som råder.

Valfriheten är att inte ha möjlighet att läsa upp sina betyg på komvux, som man i lagförslaget vill slopa rätten till. Bort med betygshetsen för en lugn och trygg miljö för barnen och ungdomarna.

Johannes Lundberg

Åk på socialistiskt sommarläger

Socialistiskt sommarläger 27/6-2/7

Rättvisepartiet Socialisterna arrangerar årligen ett sommarläger i Stockholms skärgård. I år kommer sommarlägret att pågå mellan den 27 juni till 2 juli. Anmäl dig nu! Antalet platser är begränsat.

• Seminarier
• Natur
• Kanot
• Grill
• Bad
• Bastu
• Filmer
• Internationella gäster

Pris: ungdom 750 kronor, student 1 000 kronor, arbetare 1350 kronor. I priset ingår- Resa, tre mål mat om dagen, barnpassning och boende.

Bland talarna: en bilarbetare från USA. Läs mer

Anmälan ring 08-724 99 62.

Nazister stoppade i Skellefteå

Den 6 juni var en framgångsrik dag för antirasister i hela Norrland men framförallt Västerbotten. Uppemot 1 000 Skelleftebor lyckades blockera nazistiska Svenska motståndsrörelsens demonstration i centrala Skellefteå. Samtidigt hölls demonstrationer på andra orter tillexempel i Umeå.

Nazisterna har aldrig fått något fäste i Norr- och Västerbotten. Detta beror på den medvetna antinazistiska kamptradition som finns i norra Sverige. Varje gå nazisterna försökt demonstrera eller etablera sig har de mötts av massiva protester. Vi har sett det i Luleå, Piteå, Umeå, Vännes och nu återigen i Skellefteå. Det är denna rörelse som stoppat dem från att etablera sig.

Det var endast ett trettiotal nazister från hela landet som kommit till Skellefteå för att visa upp sig. De hoppades på att kunna genomföra en propaganda manifestation som ev kunnde leda till en etblering i Norr- och Västerbotten, men nazisterna blockerades direkt av en massiv motdemonstration i nästan två timmar. Skellefteå har en stolt antinazistisk tradition som återigen visade at ”inga nazister är välkommna på våra gator”.

Antinazisterna ropade talkörer och buade ut nazisterna, som till sist gav upp och lämnade platsen med poliseskort. Det hela gick mycket lugnt till från antinazisternas sida trots flera utfall och attacker från nazisterna. Detta var en tydlig signal att skellefteborna inte vill ha nazister på gator och torg.

RS Piteå