Luleå: ”Rädda helgtillägget”

Den 10 september samlades drygt 60 personer utanför Strand Galleria i Luleå för att sedan demonstrera mot stadshuset under parollen ”Rädda helgtillägget”. Som Offensiv tidigare rapporterat om hotas helgtillägget för vårdanställda i Luleå kommun. Detta har mötts av ilska från de anställda. Demonstrationen den 10 september ställde politikerna till svars.

Utanför Strand talade bland andra undersköterskan David Hedberg, en av arrangörerna och medlem i Rättvisepartiet Socialisterna. En av demonstranterna var Anne-Maj Ekman som jobbar på Midskogens äldreboende:

– Det är svagt gjort av sossarna, de borde börja med att sänka lönerna högst upp. Under demonstrationen ropades talkörer som ”Vad vill vi ha? Lönen kvar!” och ”Sänka lönen det var droppen – har ni ingen skam i kroppen?”

Väl framme vid stadshuset fortsatte talkörerna i väntan på kommunalrådet Karl Petersen (S). Solveig Nilsson, som jobbar på Midskogens äldreboende, tycker nedskärningarna inte är arbetarpolitik.

– Nedskärningarna drabbar de boende hårdast och det är mindre bemanning på helgerna. Men vi tänker fortsätta att kämpa. När Karl Petersen dök upp blev han överöst med frågor om nedskärningarna. På en av frågorna svarade han att slopat helgtillägg för vissa kommer att innebära en lönehöjning.

Demonstranterna svarade med att skrattande bua ut Petersen. Efter fyra minuter sa Petersen att han inte har mer tid. En upprörd kvinna ropade då åt Petersen och frågade om han inte skulle sänka sin egen lön istället. 100-tals namn har samlats in för att rädda helgtillägget och namninsamlingen kommer att fortsätta. Nästa förhandling äger rum den 25 september och kampen kommer att fortsätta tills politikerna backar. Emma Lugnet

Reinfeldts paket: För lite – för sent

Regeringens nya stödpaket till kommuner och landsting är långt ifrån tillräckligt. Det tillfälliga stödet på totalt tio miljarder kronor till kommuner och landsting 2010 räddar inga 13 000 jobb som regeringen påstod i måndags.

Stödpaket handlar mer om att försöka rädda högerralliansen undan en valförlust 2010. De tio miljarderna, sju till kommunerna och tre till landstingen, ”är pengar för att säkerställa att kommunerna inte behöver panikbromsa och säga upp”, sa statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i samband med att regeringen presenterade sitt paket den 7 september.

Dagen efter Reinfeldts utfästelse kom besked om att mellan 450 och 500 personer förlorar sina jobb på Länssjukhuset i Sundsvall och Härnösand. Samma dag rapporterade Piteå-Tidningen att: ”17 tjänster försvinner när socialtjänsten i Piteå tvingas spara. Mest drabbas Norrgården i Norrfjärden där elva vårdplatser inom äldreomsorgen tas bort liksom åtta heltidstjänster.” I slutet av augusti i år varnade Lärarförbundet för en lärarminskning utan motstycke.

Mot den bakgrunden räcker inte sju miljarder kronor extra till kommunerna långt. Inte ens om alla extra miljarder gick till skolan skulle det räcka som kompensation. ”Omräknat till lärartjänster skulle regeringens satsning innebära motsvarande cirka 7 700 lärare i skolan. Det kan jämföras med att antalet lediga lärarjobb som utannonserades under årets första fem månader minskade med omkring 13 000”, skrev Lärarförbundet i en kommentar till regeringspaketet. ”Landstingen sparar två miljarder kronor i år och betydligt mer nästa år”, enligt en debattartikel i SKL:s tidning Dagens Samhälle den 3 september.

Regeringens tre miljarder kronor extra till landstingen är för lite för sent. Den ”panikbromsning” som Reinfeldt varnade för inleddes redan i fjol. Nu rullar verksamheten bakåt och nedskärningspaketen avlöser varandra. Krisen och den snabbt stigande arbetslösheten innebär att kommunerna och landstingens skatteinkomster blir minst 40 miljarder kronor mindre 2010 än de räknade med i juni förra året. ”Skatteunderlagstillväxten är historiskt svag”, menar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) på sin byråkrat­svenska.

Resultatet är snabbt växande underskott i kommuner och landsting och de kärva tiderna kommer att bestå och till och med förvärras. ”För åren 2011 och 2012 ser situationen ännu mer bekymmersam ut med stora underskott. Det beror dels på minskade statsbidrag dels på de ackumulerade effekterna av en svag skatteunderlagsutveckling. Kommunerna kommer dessa år tvingas fortsätta vidta kraftiga åtgärder för att klara ekonomin.” ((SKL om kommunernas och landstingens ekonomi – maj 2009). Och regeringens stödpaket är bara en tillfällig och liten inkomstförstärkning. Om det vittnar en rad kommunpolitiker.

I exempelvis Malmö blir det inga mer pengar till förskola och äldreomsorg 2010. – Tvärtom. Vi har ju beslutat om ett sparbeting på en procent både i år och nästa år. Det ligger fast, säger kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu (S) till Sydsvenskan den 8 september. I Uppsala kommun, som skär hårt i verksamheten i år, ska de extra pengarna –144 miljoner kronor – inte ens gå till verksamheten utan ”i första hand användas för att förstärka kommunens ekonomiska resultat”, enligt vad kommunalrådet Karolina Hilding (FP) uppgav för Radio Uppland i tisdags.

I Dalarnas landsting, som ska spara 600 miljoner kronor och minska antalet tjänster med 600 under kommande tre åren, kommer regeringens extra pengar inte att innebära ”någon förändring av den besparingsplan som beslutats”, säger landstingsrådet Ingalill Persson (S) till Dala-Demokraten den 8 september. Botkyrka kommun beräknar att tappa 250 miljoner kronor nästa år i skatteintäkter på grund av ökad arbetslöshet. Samtidigt ökar socialbidragskostnaderna med 15 procent 2010.

– Då betyder regeringens extrapengar, som för Botkyrkas del skulle landa på omkring 40 miljoner kronor, väldigt lite, sa Katarina Berggren, kommunstyrelsens ordförande (S), till radions Ekot i måndags. Så ser det ut i kommun efter kommun, i landsting efter landsting. Regeringspaketet är inte oväntat med tanke på att det snart är val. Men ingen ska tro att nedskärningspolitikerna helt plötsligt blivit välfärdens försvarare.

Det regeringen spenderar idag på att försöka mildra krisens verkningar betyder nya nedskärningar imorgon. Bara en beslutsam kamp för jobb och verkliga satsningar på skola, vård och omsorg kan stoppa nedskärningarna och tvinga politikerna att dra tillbaka varsel och personal- inskränkningar i form av tysta varsel (pensionsavgångar som aldrig ersätts, vikarier som inte längre får jobb o s v).

Det krävs inget mindre än kommunala uppror och masskampanjer för att få till stånd en politisk kursändring. Inte minst fackföreningarna måste ta striden nu. Och om den fackliga ledningen på central (och ofta även lokal) nivå inte är beredd att ta den nödvändiga fajten måste nätverk och andra gräsrotsinitiativ tas som kan samla anställda med brukare, anhöriga, elever, föräldrar och så vidare.

Rättvisepartiet Socialisterna vill på alla sätt stödja bygget av sådana proteströrelser och därmed bidra till att lägga de första grundstenarna till ett nytt socialistiskt arbetarparti och en ny kämpande arbetarrörelse.

Per Olsson

ArbetarInitiativet Norrbotten

ArbetarInitiativet – nytt alternativ i EU-valet En ny antikapitalistisk lista ställer upp i valet till EU-parlamentet. ArbetarInitiativet – antikapitalistiskt EU-motstånd för jobb, välfärd och klimatet. Valkandidaturen är ett samarbete mellan Rättvisepartiet Socialisterna och Socialistiska Partiet och kommer även att ha oberoende kandidater på valsedeln. Gå till ArbetarInitiativets lokala hemsida för Norrbotten >>

Ökad barnfattigdom med krisen

För två veckor sedan kom Rädda Barnens årliga rapport om barnfattigdomen i Sverige. De understryker att det finns ett tydligt samband mellan barns materiella välfärd och deras tillgång till andra rättigheter som utbildning samt fysisk och psykisk hälsa. Rapporten ges i år ut för sjunde gången och handlar om barnfattigdomen år 2006, vilket är den senaste statistik som finns tillgänglig.

Statistiken är alltså tagen i en tid då Sverige sedan flera år varit inne i en högkonjunktur och barnfattigdomen var då den lägsta sedan mätningarna påbörjades. Ändå levde 229 000 barn i fattigdom i Sverige 2006, vilket motsvarar 11,9 procent. Även klyftorna mellan de rikas­te och fattigaste barnfamiljerna öka­de under denna period och en majoritet av de fattigaste barnen hade utländsk bakgrund eller levde med en ensamstående förälder. Trots att barnfattigdomen har minskat under 2000-talet har klyftorna fortsatt att öka till att 2006 vara de största sedan mätningarna inleddes.

 År 2006 levde 30,2 procent av Sveriges barn med utländsk bakgrund i fattigdom, jämfört med 6,3 procent av barnen med svensk bakgrund. Av dem som levde med en ensamstående förälder var 25,9 procent ekonomiskt utsatta, jämfört med 8,1 procent av dem med sammanboende föräldrar. Mest utsatta var barn som både hade utländsk bakgrund och levde med en ensamstående förälder, hela 49,2 procent levde i fattigdom. Rosengård i Malmö hade den högsta barnfattigdomen, 62 procent. I storstäderna finns både de allra fattigaste och rikaste områdena. Torslanda i Göteborg hade den lägsta andelen fattiga barn, 2,6 procent. Barn är generellt mycket medvetna om sin egen och familjens ekonomiska situation. Om man lever i fattigdom påverkar det direkt barnets möjligheter att följa med på skolutflykter, utöva fritidsaktiviteter, köpa nya kläder etc.

Det finns också exempel på barn i Sverige som inte kan äta sig mätta varje dag. Den ekonomiska krisen slår hårdast mot dem som redan är fattiga. Högerpolitiken som bedrivits under de senaste åren har gjort att barn är mer utsatta idag än tidigare. ”Den ekonomiska krisen kommer sannolikt att leda till att barnfattigdomen ökar igen i hela Sverige. Det finns också stor risk att klyftorna mellan de rikaste och fattigaste barnfamiljerna vidgas ytterligare”, varnar Rädda Barnen. För att få bort barnfattigdomen i Sverige är de grundläggande förutsättningarna att alla har rätt till jobb, bostad och en lön som man kan leva på. Dagens kris visar tydligt att detta inte är något som kapitalismen kan erbjuda utan att det krävs en socia­listisk kamp för att fördela samhällets resurser så att alla kan leva ett bra liv.

Matilda Eriksson

Gratis tandvård?

Folktandvården i Piteå lovar gratis tandvård till unga långtidsarbetslösa i åldern 20-25 år. Projektet är ett samarbete mellan Folktandvården i Piteå och Arbetsförmedlingen.

Folktandvårdens löfte har uppmärksammats såväl lokalt som rikstäckande.
Gratis tandvård kan ju låta bra. Speciellt för grupper med begränsad ekonomi. Men det finns fler grupper i samhället med begränsad ekonomi, som ensamstående småbarnsföräldrar, pensionärer, studenter och långtidssjukskrivna.
Att det rör sig om gratis tandvård är heller inte riktigt sant. Det hela gäller ett besök, det vill säga en undersökning med förebyggande åtgärder som borttagning av tandsten, med en total kostnad kring 800-900 kronor.
Rättvisepartiet Socialisterna anser att kraftigt förbättrad tandhälsa kräver gratis tandvård till alla och då både vad gäller förebyggande och åtgärdande insatser.
Johannes Lundberg