Arkiv | mars, 2010

Svekavtal från IF Metall

28 Mar
IF Metall skrev på fredagen på tre 22 månaders avtal, som innebär ett svek i bemanningsfrågan utan att ens garantera reallönerna. Avtalen utsattes dessbättre genast för en svidande kritik från förhandlarna i LO:s övriga industrifack, GS, Livs och Pappers.

Avtalen, för 162000 anställda, gäller från 1 april, även om den första lönehöjningen på endast 0,9 procent infaller först den 1 juni. Detta följs ett år senare av en ytterligare lönehöjning med i snitt 2,3 procent. Enligt IF Metall innebär Teknikavtalet en total lönehöjning med i genomsnitt 742 kronor, varav endast 392 kronor är garanterade för varje individ.

Detta räcker inte ens enligt IF Metalls egen tolkning till skyddade reallöner.
– Vi kan inte garantera reallönehöjningar första året, medger IF Metalls ordförande Stefan Löfvén.
IF Metall har dessutom gått med dels på möjligheten att teckna nya lokala krisavtal till sista oktober, och dels på en möjlighet att ytterligare skjuta upp löneöversynen från 2009 till senast den 1 juni 2011!
En mindre förbättring är att föräldralönen utsträcks till fem månader. Övrigt som utbildningsfrågor, rehabiliteringen och företagshälsovården lovar man arbeta vidare på.
Allt detta är illa nog i en tid då produktiviteten väntas öka med 2,5 procent om året och aktieägare och direktörer belönar sig själva med höga aktieutdelningar, lönehöjningar och bonusar.
Ändå är det främst IF Metalls och Teknikföretagens med fleras påstådda lösning av bemanningsfrågan som de kallar ”avtalad förstärkt företrädesrätt” som troligen kommer att väcka mest ont blod.
Enligt lagen om anställningsskydd, Las, som infördes i en tid utan bemanningsföretag, har de som sagts upp på grund av arbetsbrist nio månaders rätt till återanställning enligt LAS turordningsregler.
Enligt det nya avtalet har den uppsagde i stället en så kallat förstärkt företrädesrätt i sex månader från det att man lämnat jobbet, då arbetsgivaren i princip inte får anlita något bemanningsföretag. Om någons rätt kränks enligt denna regel kan denne tilldömas rätt till tre månadslöner som kompensation. Två undantag finns dock.
1) Företagen får enligt facktidningen Dagens Arbete rätt att i högst 30 dagar hyra in bemanningsföretag om argumentet är ”tidsskäl”.
2) Utöver detta kan inhyrning ske för att ”säkerställa produktionen”, under förutsättning att arbetsgivaren står i begrepp att återanställa.
Enligt det nya avtalet har också arbetsgivaren rätt att frångå turordningen för var tredje person som återanställs.
En av dem som sågar det nya avtalet är Pappers avtalsansvarige Matts Jutterström. Idag är företrädesrätten enligt Las nio månader. IF Metalls uppgörelse blockerar uthyrningsföretagen i sex månader. I gengäld får arbetsgivaren enligt Dagens Arbete större frihet att välja bland dekm med företrädesrätt.
– Då kan arbetsgivaren fortfarande kränka två av tre. Det är något nytt att släppa in godtycket i Las på det här sättet, säger Jutterström.

Pappers kritiserar också de låga lönelyften för att inte trygga reallönen, och som dessutom innebär att tjänstemännen får ut betydligt mer i kronor.

Som LO-tidningens chefredaktör Tommy Öberg visar kan avtalet bara beskrivas som en framgång i bemanningsfrågan om arbetsgivarna, som Teknikföretagen hävdar, har rätt i sin tolkning av lagen att de har fritt fram att anlita bemanningsföretag efter eget skön, vilket helt skjuter Las i sank.

Det är en tolkning som facken märkligt nog har godtagit ända sedan bakslaget i den så kallade Abu Garciadomen i Arbetsdomstolen, men som enligt ett inslag i Uppdrag granskning endast motiverades som en rätt vid tillfälliga arbetstoppar.

Det är en tolkning som också har utmanats av Livs i en stämning av Marabou som troligen snart ska upp i Arbetsdomstolen. Om facket får rätt innebär IF Metalls nya avtal ett spektakulärt bottennapp.
Livs ordförande Hans-Olof Nilsson sågar konstruktionen att arbetsgivarna ska kunna frångå återanställningsrätten för en tredjedel av dem som står i tur att återanställas.

– Det hade inte hjälpt oss alls i vårt stora rättsfall på området, Maraboufallet. Där fick 150 sluta och 50 återanställdes utan att turordningen följdes. Det är precis det som IF Metall nu har avtalat om, säger han.
Även GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö kallar IF Metalls bemanningslösning ”helt oacceptabel”. GS, Livs och Papper eftersträvar nu en egen gemensam lösning av bemanningsfrågan.
Enligt Ekot kallar även docenten i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet Christer Törnqvist IF Metalls avtal för ett fackligt bakslag.
– Så länge det är lågkonjunktur kan arbetsgivaren säga upp något fler för att sedan kunna laborera med vilka man vill återanställa eller inte vill ha kvar. Om det är någon man tycker är obekväm kan man göra sig av med den personen på det sättet. Det kan handla om skyddsombud eller fackliga funktionärer och bli ett bakslag på långt sikt, säger han och varnar för en ny princip på arbetsmarknaden.

För Jobbupproret fortsätter kampen för fasta jobb, mot bemanningsföretag och otrygga anställningar. Nu gäller det för alla andra förbund att stå fast. GS, Livs, Pappers, 6F-facken, Handels och Kommunal har alla styrka nog att ta fajten till ett helt annat resultat, om de bara vågar lita på medlemmarna.
Jobbupproret kallar närmast till ett öppet möte i ABF-huset i Stockholm, onsdag den 31 mars kl 18 i Fabiansalen. Samma eftermiddag stöder Jobbupproret en demonstration av Sekoklubbarna i tunnelbanan, med samling på Stureplan kl 13.
Arne Johansson
Annonser

Strejk är det enda rätta

24 Mar

I måndags (22 mars) varslade Handels om strejk från den 1 april. Varslet omfattar 5 000 anställda och berör 65 butiker och 14 lager. Varslet kom efter att avtalsförhandlingarna mellan Handels och arbetsgivarorganisationen Svensk Handel strandat två dagar innan. Strejkvarslet var det enda rätta.

Andra förbund borde göra detsamma. De andra varsel om övertidsblockad m m som hittills lagts av Livs, Pappers och Fackförbundet GS är för tama, med tanke på att arbetsgivarna sagt nej i alla centrala frågor – avtalets längd, lönefrågan, låglönesatsning och företrädesrätten vid bemanning. Mot bakgrund av de extremt långa varseltiderna, ett reultat av ständiga inskränkningar i strejkrätten, är det extra viktigt att redan från början varsla om rejäla stridsåtgärder – strejk.

Efter att Unionen och Sveriges Ingenjörer gjort upp med arbetsgivarna kommer det inte längre finnas ett industriavtal som bildar norm. IF Metall måste nu gemensamt kämpa med de andra LO-förbunden för att bryta ned arbetsgivarnas motstånd, inte minst när det gäller bemanningsfrågan. Varje överenskommelse som avviker från de krav som LO enats bakom är ett hugg i ryggen på de förbund som varslat om konflikt.

Ledningen för Unionen, som organiserar industritjänstemännen, och Sveriges Ingenjörer satte aldrig bemanningsfrågan i förgrunden. Unionen sa innan avtalsrörelsen att man framför allt skulle slåss för lönerna, men skrev under en uppgörelse som bara kostar arbetsgivarna 2,6 procent under en 18-månadersperiod. Unionen hade krävt 2,6 procent på ett år och ledningen erkänner att medlemmarna är långt ifrån nöjda.

– Det är många som är rätt förbannade och som vill att det ska märkas att de är jäkligt arga bland annat på det här med chefsbonusar och höga aktieutdelningar, och därför skulle vilja ha en konflikt, sa Karin Åberg, ordförande för en av Unionens förhandlingsdelegationer, till fackets tidning Kollega den 22 mars.

De ökade vinsterna, årets miljardrullning till aktieägarna och att makt-eliten fortsätter att dra ifrån visar att det finns pengar. Avtalsrörelsen gäller dock både löner och jobbtryggheten – rätt till fasta jobb och heltid och mot att fast anställda ersätts av inhyrd personal. Arbetsgivarna har visat sig beredda att rucka lite på sitt tidigare krav om noll i lönelyft. Men ser fackens krav i bemaninningsfrågan som avgörande för framtiden.

”Arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet är en grundläggande princip. Den principen har under årens lopp attackerats på olika sätt – främst från de vänsterradikalaste delarna av LO-systemet. Löntagarfondsförslagen på 70- och 80-talen handlade om att helt beröva arbetsgivarna makten över företagen. I den debatt som pågår kring företags möjlighet att använda bemanningsföretag har det funnits sådana övertoner. Det gäller att drastiskt inskränka arbetsgivarnas arbetsledningsrätt”, förklarade en upprörd Urban Bäckström, verkställande direktör för Svenskt Näringsliv, den 15 mars.

Strejken på Lagena och Jobbupproret har spelat en viktig roll i att kampen på nytt tas upp mot denna gamla arbetsgivarprincipen. Bäckströms uttalande ger även besked om att arbetsgivarna är beredda att ta strid och ser en framtid där ”företagen kommer att välja att stå utanför kollektivavtalen”. Inför strejken gäller det för Handels att mobilisera medlemmar och att tillsammans med andra fack genomföra utåtriktade aktiviteter under den kommande helgen för att dels höja den egna kampmoralen och dels vinna än större stöd hos allmänheten. Varje strejk – exempelvis kommunalarnas 2003 och vårdstrejken 2008 – har haft ett enormt folkligt stöd. De handelsanställda kan räkna med samma stöd och det måste Handels ledning ta fasta på.

Nej till Nato i Norrbotten

16 Mar

US Air Force vill öva flygbombning

Två gånger har Nato övat i Norrbotten; Loyal Arrow förra sommaren och nyligen hölls övningen ”Cold Response” i Nordnorge och norra Sverige. Nu vill US Air Force öva bland annat bombflygning med ett tjugotal stridsflygplan och cirka 250 soldater på Försvarets Materialverks (FMV) provanläggning i Vidsel.

Natoövningen i Vidsel kommer att äga rum under ett par veckor i slutet av sommaren, om regeringen ger sitt tillstånd. Även Nederländernas flygvapen vill genomföra bombfällningar i Vidsel. I deras ansökan ingår att de får flyga upp ett antal av sina USA-tillverkade F16-plan. F21 i Luleå blir bas för övningen.

Försvaret är mycket förtjust över att intresset för att robotbasen i Vidsel ökar.
Under den internationella övningen ”Cold Response”, som nyss avslutats, med ca 9 000 soldater från 14 nationer (Nato-länder och partnerskap för fred-länder), såg översten och chefen för den svenska styrkan likheter mellan svensk-norska fjällen och Afghanistan. Det finns långa skjutavstånd och brist på skog, som i Afghanistan. Man säger att det här naturligtvis är en förberedelse för en insats någon annanstans. (NorrbottensKuriren den 3 mars).

Även den moderate riksdagsledamoten Krister Hammarbergh är mycket positiv till USA:s intresse för robotbasen i Vidsel:
– Det här är precis det som länets kommuner och länsstyrelsen kämpat för: att utländska försvarsmakter ska hyra in sig på basen i Vidsel. Och att USA är intresserat är ett gott betyg. Det betyder att man tycker att Vidsel kan erbjuda något extra, sa Hammarbergh till Norrbottens Kuriren den 27 februari.

Socialdemokraternas försvarspolitiska talesman Anders Karlsson säger till DN att om övningen är till nytta för försvaret och de utländska missioner som Sverige deltar i är det okej. Vänsterpartiet förutsätter dock att oppositionen säger nej.

Försvarsmakten och även den civila makten försöker få oss att tro att Nato är till det närmaste en fredsorganisation. Men vem tror på det? I år har regeringen förstärkt stridsstyrkan i Afghanistan med Stridsfordon 90, Galten, Herkulesplan, helikoptrar och eventuellt blir det Jas-plan.
Man kan inte bomba ett land till fred och demokrati – däremot tillbaka till stenåldern.

Den svenska regeringen säger att det är FN som begärt förstärkning. Men de svenska soldaterna strider under Natos kommando och måste följa Natos stridsregler. De har Natos emblem tillsammans med svenska flaggan på uniformen.

De svenska biståndsorganisationerna i Afghanistan har påpekat att det är svårare att jobba då krigshandlingarna ökat och då svenskar samarbetar med Nato och åker i Natos fordon. Samtidigt drar Sverige generellt in på biståndet och gör det ännu svårare för flyktingar att få en fristad här.

I år satsar Sverige tre gånger så mycket på kriget i Afghanistan som på den civila hjälpen till det afghanska folket. Svenska skattebetalare betalar idag 1,2 miljarder till detta krig. För priset av en amerikansk soldat skulle man kunna bygga 20 skolor i Afghanistan.

Inga-Lill Hansson

8 mars: Staten betalar pigjobb åt de rika

4 Mar

Skatteverkets generaldirektör uttalar sig nöjt om hur 85 000 ansökningar om avdrag för hushållsnära tjänster, det s k RUT-avdraget, inkommit, vilket betyder att motsvarande 150 000-200 000 familjer anlitat betald hjälp i hemmet.
Ska de rikas liv behöva underlättas av våra skattepeng­ar eller kunde pengarna måhända användas för att förbättra många fler liv?

Enligt tidigare SIFO-mätningar är det cirka 220 000 som använder svart arbetskraft i hemmet, vanligtvis en städerska. Idag finns den svarta sektorn kvar, men priserna har sjunkit eftersom konkurrensen ökat om de allra sämsta jobben. Det är en konsekvens av RUT-avdraget, de allra fattigaste slåss för sin överlevnad och de välbeställda har fått extraprisservice. När en vit städerska får 100 kronor i timmen måste en olaglig, ”svart” sänka till kanske 50 kronor för att få uppdraget.
I andra europeiska länder, bl a Frankrike, har man konstaterat att man har misslyckats med att förvand­la svarta jobb till vita, de rika vill ha kvar sin svarta hushållerska, oavsett tillgång till vit arbetskraft. För de allra fattigaste, varav en del vistas illegalt i landet, är ett svartjobb enda möjligheten att överleva.
Skatteavdrag för hushållsnära tjänster (”pigavdraget”) infördes i Sverige den 1 juli 2007 och innebär att privat­personer får göra avdrag med 50 procent på arbeten som städning, barnpassning, gräsklippning m m.
Moderaterna konstaterar nöjt att 7 000 heltidsjobb skapats genom avdraget för städning och barnpassning, vilket är lögn och ett exempel på hur man försöker få uselt betalda deltidsjobb under osäkra arbetsvillkor att verka riktiga.

Regeringen för en politik som befäster klass- och könsskillnader, en växande underklass servar en välmående över- och medelklass. Man gör helt kallt en värdering av tid och människor, där vissas tid är för värdefull för att användas till disk, städ och att vara med sina barn, medan ”pigans” tid och livspussel inte är intressant i sammanhanget.
”Vi lever i ett ojämlikt samhälle. Kvinnor som dammsuger kan inte bli chefer. Det är en kvinnofälla att ta hand om smuts”, sa Cissi Elwin, chefredaktör för ICA-kuriren, den 5 april 2004, när motioner och debatt om att införa ett skatteavdrag för pigtjänster, enligt finsk modell, diskuterades med början 2003. Men borde då inte skattepengarna användas till bättre barnomsorg, billigare vård och omsorg eller mindre klasser i skolorna, för att ta ett par exempel?
En preliminär uppföljning av RUT-avdraget visar att skattesubventionen framför allt använts av hushåll med höga inkomster som borde haft råd att köpa dessa tjänster vitt, enligt en TCO-utredare.

De ”vita” jobben kan inte heller kallas ett riktigt arbete och den som är anställda hos något av alla de beman­ningsföretag som likt mögel sprider sig över landet, måste tacka ja till många uppdrag för att få en dräglig lön. Med den timlönen och uppdrag som ligger på ett par timmar per familj, dessutom ofta på kvällstid, är det inget alternativ för t ex en ensamstående mamma.
Ett av dessa företag är Nannynu som fixar barnvakter. På sin hemsida presenteras tre av dessa 350 och de är alla unga, blonda och svenska.
Hedvig är 22 och pluggar juridik. Hon är barnvakt en kväll i veckan och valde Nannynu för att dess ”värderingar passar med mina”. Madeleine är 19 år, vill bli flygvärdinna och passar tre barn en eller två kvällar i veck­an. Therese är 21 år och tar hand om tre blonda gossar på 3, 7 respektive 9 år.
Alla familjer som ger lysande be­röm på hemsidan är innerstads- eller Danderyd/Lidingöfamiljer och betygen är i stil med ”Frida fungerar mycket bra, vi är helnöjda”.
För att hämta, mata och underhålla dessa barn får de anställda alltså 90-100 kronor i timmen, d v s 300 kronor per kväll. Familjerna betalar 150 kronor i timmen med sin skatterabatt, d v s 450 kronor. Företaget tjänar 150 kronor för detta uppdrag.

När moderaten Fredrik Reinfeldt i Dagens Nyheter den 1 mars försvarar hushållsnära tjänster är det naturligtvis helt i linje med dagens politik, likaså att han avvisar argumentet att det är mest höginkomsttagare som utnyttjar avdraget genom att jämföra med SAAB:
”Det är nog snarare höginkomsttagare än låginkomsttagare som köper nya Saabbilar, men jag hör aldrig nå­got om det i diskussionerna om att rädda jobben på SAAB.”
Men skillnaden är att pigjobben är 1800-talsjobb som betalas av staten och utnyttjas av rika!

Åsa Westerlund Karlsson

8 mars: Kvinnokamp för rätt till heltid

4 Mar

Deltidsarbete, tung arbetsbelastning, sjukskrivning och fattigdom är några av de problem som många arbetarkvinnor ställs inför idag och som är en källa till ojämlikhet.

LO:s undersökning Arbetstider 2009 – heltids- och deltidsarbete efter klass och kön år 1991-2009 visar att en miljon anställda i Sverige idag arbetar deltid. Fördelningen mellan klass och kön är mycket ojämn.
50 procent av LO-kvinnorna och 9 procent av LO-männen arbetar deltid, i gruppen ej fackligt anslutna arbetarkvinnor är 68 procent deltidsarbetan­de och för arbetarkvinnor mellan 16-24 år är siffran 70 procent.

Kommuner och lands­ting är särskilt duktiga på att neka anställda heltidsarbete, 85 av kommunernas och landstingens an- ställda kvinnor arbetar deltid.
En anledning till att arbetsgivare undviker heltidsanställningar är att de då kan hålla nere kostnaden för övertid vid arbetstoppar. Genom att beord- ra deltidsanställda att job­ba mertid slipper de beta­la övertidsersättning.
Cirka 500 000 av de deltidsarbetande vill arbeta mer, men 220 000 känner att de inte kan, för att de inte orkar, p g a sjukdom eller för hög arbetsbelastning. 80 procent av dessa är kvinnor. En konsekvens av deltidsarbetet är att kvinnor blir ytterligare låsta vid det o­betalda hemarbetet och de begränsande könsrollerna förstärks.

Ett annat gissel för kvinnor idag är sjukskrivningarna. I slutet av 1990-talet kun­de vi se en extrem uppgång i sjukskrivningstalet för kvinnor, främst i offentliga sektorn. Dubbelt så många kvinnor som män var då sjukskrivna. Det är uppenbart att detta är ett resultat av stora nedskärningar, som medfört en o­rimligt hög arbetsbelastning. Situationen förvärras nu ytterligare av försämringarna i sjukförsäkring­en, som är förödande för sjuka som utförsäkras och förlorar tusentals kronor i månaden.
Att vara fattig är definitivt en stressfaktor som försvårar ett tillfrisknande och möjligheten att återgå till arbete.

Mellan år 2006 och  2008 ökade antalet fattiga (personer med en disponibel inkomst på mindre än 8 800 kronor i månaden) med 146 000 personer, många som drabbas av nyfattigdomen är kvinnor och i särskilt hög grad drabbas ensamstående föräldrar.
LO:s ordförande, Wanja Lundby Wedin, har nämnt att kollektivavtalad rätt till heltidsarbete vore bra. För att det ska bli verklighet måste fackföreningsrörelsen också ta strid för det. För att förbättra kvinnors ställning på arbetsmarknaden och i samhället krävs kamp för upprustningar av vård, skola och omsorg, vilket skulle minska arbetsbelastningen och underlätta för många att byta deltid mot heltid eller att komma tillbaka till arbetet efter sjukskrivning.
Karin Wallmark

8 mars tags att ta upp megafonen

4 Mar

Utan kvinnokamp kommer så småningom varje jämställdhetsreform att gå om intet. Högerregeringen genomför just nu ett systemskifte ock­så på jämställdhetsfronten: i deras samhälle kommer hemmafrun tillbaka på vårdnadsbidrag och i storstäder­na köper få men allt rikare kvinnor pigtjänster av de lågavlönade kvinnorna, vars villkor blivit sämre och osäkrare. Fyra år räcker! Nu måste kampen för kvinnors rättigheter tillbaka upp på dagordningen. Över en natt blev alla feminister. Det var sent nittiotal. Unga tjejer gjorde uppror mot utseendefixering och sexistisk reklam, på vart och vartannat kavajuppslag satt en liten krona med en tårtbit bortskuren för de omkring 20 procent lägre kvinnolönerna. Gräsrotsrörelser bekämpade våldtäkter och sexuella trakasserier. Kvinnojourerna fick utökade resurser. Det dröjde inte länge förrän formulering­ar om jämställdhet dök upp i alla riksdagspartiers partiprogram och frågan ”Är du feminist?” ofelbart fick varje partiledare att svara ja med en nervös blick in i TV-kameran. Drygt tio år senare har debatten tystnat och varenda offentlig person som en gång bekände sig till feminismen verkar ha bytt profil, etikett eller parti. Men verkligheten är oförändrad: kvinnor har ökat sin dominans bara på den delen av arbetsmarknaden som enbart erbjuder lågavlönade, o­säkra anställningar. Kvinnor våldtas av gärningsmän som i nio fall av tio frias i rättegång. Rättsväsendets företrädare – domare, advokater, poliser – ertappas gång på gång med fingrar­na djupt nerstuckna i sexismens syltburk. Samma budskap om att det är okej att göra profit på kvinnors kroppar visas på reklamaffischer på bussar, på nätet, i dagstidningar; i alla of- fentliga miljöer, medan det ökande problemet med trafficking väntar på kraftfulla åtgärder. Motreaktionen lyser med sin frånvaro. Gräsrotsrörelserna finns därute – Varken Hora eller Kuvad, Kvinnopolitiskt forum – förmodligen är de fler. Men högerregeringens snart fyra år av antifeministisk politik med nedskärningar och försämrade villkor på arbetsmarknaden tycks inte bara ha slagit hårdast mot lågavlönade kvinnor – den verkar också ha sopat un­dan fötterna på den feministiska gräs- rotskampen. Moderaterna har nyligen lanserat en jämställdhetspolitisk plattform, men ser man till vad snart fyra års moderat regeringspolitik har gjort för landets kvinnor – och låt oss då tala om den överväldigande majoritet som inte har råd med pigor eller har tillräckligt hög lön för att tjäna storkovan på de nya skatteavdragen – ly­ser antifeminismen igenom. Vänsterpartiet uppmärksammade redan i somras att av regeringens omtalade skattesänkningar har 57 procent gynnat män och bara 43 procent kvinnor, vilket har bidragit till att lönegapet mellan könen har ökat med 12 800 kronor sedan valet 2006. I de kommuner som infört vårdnadsbidraget är det kvinnorna som utnyttjar det. Att mannen som generellt sett har ett tryggare och mer välavlönat jobb än sin fru skulle stanna hemma med barnen för tretusen i månaden motsäger rimlig ekonomisk logik. En annan effekt av vårdnadsbidraget ser ut att bli sämre kommunal omsorg. Även om sambandet ännu inte är ordentligt utrett är det så att förskoleplatser har skurits bort i kommuner där många har tagit ut vårdnadsbidrag, som i Rinkeby, Tensta och Husby. Den som städar i andra människors hem är – sett till alla länder, i alla tider – en lågavlönad kvinna, ofta född i ett annat land. Att många av de rika som utnyttjar pigavdraget är kvinnor leder lika lite till större jämställdhet för kvinnor i allmänhet som Gudrun Schymans frilansfeministiska påtryckningar för fler kvinnor i bolagsstyrelser inte leder till jämställdhet för de allra flesta kvinnor. Däremot förstärker skatterabatter som riktar sig uteslutande till höginkomsttagare de klasskillnader som redan finns. Att de skattepengar som har blivit pigsubventioner för rika istället hade kunnat avlasta den på knäna stretande personalen inom äldreomsorgen, verkar vara för krångligt att prata om: antagligen är man rädd för att förlora rösterna från de omkring 100 000 medel- och överklasshushåll som använt pigrabatten. Miljöpartiet är positiva också till vårdnadsbidraget. Det finns därför ingenting som tyder på att ett maktskifte kommer att bety­da slutet för någon av kvinnofällorna. År 2009 anmäldes 4 000 våldtäkter. Bara 15 procent av anmälningar­na ledde vidare till åtal. Mörkertalet är dessutom stort, framförallt för våldtäkter som sker i hemmet och där för-övaren är en partner eller en bekant. Statistiken visar att de progressiva åtgärder med tydligare våldtäktslagstiftning och inrättandet av särskilda mot- tagningar för våldtagna kvinnor inte har varit tillräckliga. Därför startade landets kvinnojourer ett upprop med krav på en handlingsplan för bland annat förbättrad behandling av våldtäktsfall inom rättsväsendet samt en välbehövlig nysatsning på skolornas sexualundervisning. Uppropet lämnades till Beatrice Ask i maj 2009. Svaret lovade inga konkreta åtgärder – och avslutades med en ursäkt för dröjsmålet. Det kom nämligen först fem månader senare, vilket ger en hint om var på regeringens lista mäns våld mot kvin- nor hamnar när det handlar om konkreta åtgärder. I mitten av 2000-talet publicerade BRÅ en serie rapporter och belysan­de statistik som användes av bland andra kvinnojourerna för att kräva krafttag mot mäns våld mot kvinnor. Idag renderar en sökning på våld mot kvinnor inte i något material daterat senare än 2007. Den kvinnofridsportal som upprättades av socialstyrelsen för att myndigheternas statistik över mäns våld mot kvinnor skulle finnas samlad, ligger för tillfället helt nere. Det står att sidan ska uppdateras, men det är oklart när. Vad som kan verka slumpmässigt när det gäller myndigheter är alltid politiska prioriteringar. Kvinnojourernas och de övriga organisationernas upprop har nu spritts till nätet (www.krafttagmotvåldtäkt.se). De senaste 100 åren av kvinnokamp har lärt oss att alla satsningar för att komma tillrätta med kvinnors utsatthet – på arbetsmarknaden, i hemmen, på krogen, på hemvägen – kräver protester och kamp underifrån. När den kampen saknas kommer backlashen. Bristande åtgärder mot våldtäkter, vårdnadsbidrag, pigavdrag, ökande löneklyftor: så stavas den backlash vi upplever nu. Det är kort sagt dags för gräsrötterna att plocka upp megafonen igen.

Ulrika Waaranperä

Valupptakt för RS – socialistiskt alternativ i valet

3 Mar

Onsdag den 24 februari hade RS Norrbotten valupptaktsmöte.

– Året 2010 innehåller en oerhört laddad avtalsrörelse och valet i september. Valet äger rum mot bakgrund av den djupaste krisen för kapitalismen sedan 1930-talet och en historisk kris för socialdemokratin och fackledningen, sa Johanna Evans, RS Luleå som inledde mötet.
Johanna berättade om att den tillfälliga uppgången i ekonomin vilar på en bräcklig grund, och att bobubblan i Sverige tids nog kommer att spricka. Ett fördjupat krisförlopp kommer att betalas med nya nedskärningar.
– Vad som händer efter valet beror framförallt inte på vilken regering vi får, utan på kampen underifrån, sa Johanna.

I inledningen gavs också exempel på vad RS har gjort i Luleå sedan förra valet,och vilka frågor som är viktiga i årets valkampanj. För marxister är valkampanjen ingen särskild kampanj, utan en extra anledning till agitation. Våran valkampanj är inte olik de kampanjer vi ständigt driver.

Johanna avslutade inledningen med att tala om vad som behövs.

– En kamprörelse underifrån måste nu byggas, för att försvara jobb, arbetsvillkor och välfärd. Det är bara ur en sådan kamprörelse som grunden kan läggas för ett nytt, kämpande arbetarparti.
– ”För ett nytt massförankrat arbetarparti” har länge varit en av RS huvudparoller. Bygget av ett nytt arbetarparti är en process, som i andra länder gått längre än i Sverige. Det är genom att hålla hög socialistisk profil och samtidigt initiera eller delta i olika fackliga upprop, nätverk och kampan­jer som kan samla de som vill kämpa som RS idag kan förankra idén om ett nytt arbetarparti och en ny socialistisk arbetarrörelse.
– Rättvisepartiet Socialisterna ställer upp i valet med löftet att kämpa och för att ge ett alternativ till kapitalismens kris, högerpolitik och rasism, avslutade Johanna.

I diskussionen gavs fördjupade exempel på vad RS gjort, till exempel kampen mot privatiseringarna av tekniska förvaltningen och för att försvara helgtillägget. Vi vill bli bedömda inte bara efter vad vi säger, utan också utefter vad vi har gjort.
Det sas också att vi måste övertyga varenda väljare personligen, tidigare valkampanjer har visat att antalet sålda valmanifest varit ungefär lika många som de antal röster vi fått.
Det nämndes också att vi hela tiden har beredskap att ingripa i kamp som bryter ut, som en del av våran valkampanj.
Valupptakten var en bra och inspirerande  start för årets valkampanj. Den kommande veckan kommer RS Luleå att ha sin första ”intensivvecka”, där vi kommer att ha utåtriktade aktiviteter- bokbord, tidningsförsäljning, dörrknack – dagligen.
Vi hade också en insamling på mötet som gav dryga 3000 kronor!

För att ha den starkaste och bästa valkampanjen någonsin i Luleå och Norrbotten behöver vi stöd!
Om du vill bli valarbetare för RS, skänka pengar till våran valfond – eller hjälpa till på något annat sätt, hör av dig!
0920-220874, rs.lulea@socialisterna.org

RS Norrbotten